VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

tisdag 31 juli 2007

Tid.

Innan Wyatt och Billy ger sig av på sina bågar i filmen Easy Rider, tar de av sig armbandsuren, släpper dem till den steniga ökenmarken och trampar sönder dem. Tiden kan inte längre hålla dem kvar.

Hur viktigt det är för barn med "fasta tider" hör man när man går till Barnavårdscentralen.
– Jag är JÄVLIGT bra på att passa tider, nickar jag inställsamt till tanterna och ler brett och hjärtligt. Sanningen är den att jag varken har en fungerande klocka eller något som kan kallas egna rutiner. Ännu mindre arbetstider.

Jag tänker som så, att det där ordnar sig nog; man äter när man är hungrig, sover när man är trött, skiter när man är skitnödig och skrattar när man har roligt. Så säger jag givetvis inte inte till tanterna (av någon anledning har jag aldrig mött en karl på Bvc). På Barnavårdscentralen sitter jag bara och håller med. Obligatoriskt drar jag ofta någon rolig anekdot om något barnen gjort, för att det inte ska verka som om jag sitter och lider. Sedan frågar de alltid om jag tycker det är dags att vaccinera ungarna, men det tycker jag aldrig. Och sedan får jag gå. Hej svejs.

Livet med barn var så att säga "tidlöst" tills sonen började i skolan. Då helt plötsligt måste man stiga upp mitt i natten och bre mackor och hälla upp fil till ungarna för de ska börja i skola klockan åtta.
– Helvete! Klockan åtta! Vi är väl för helvete inte vampyrer. Folk går upp när de vaknar. Rök en holk. Lugna ned er lite. Klockan åtta! Vet ni hur många människor som DÖR bara för att de kliver upp mitt i natten och stressar iväg? Igår var det två! Idag fyra och i morgon fem. Nästa vecka kanske det är jag. Godnatt.

Men jag ÄR faktiskt jävligt bra på att passa tider. Det är bara det att jag inte har någon LUST att göra det. Jag gjorde min tjänstgöring prickfritt. Jag kom aldrig försent, detta trots att jag var tvungen att stiga upp klockan sex i vintermörkret och skrapa rutorna på bilen. Visst led jag. Jag till och med grät av förtvivlan. Men jag tänkte som så, att jag ska lära mig att döda, jag ska lära mig att göra bomber, jag ska lära mig er jävla gerillakrigföring och sedan ska jag fanimig använda den EMOT er. Era jävla militärkukar. Jag ska spränga er sönder och samman. Jag ska döda Kungen och sno hans pengar.

Men efter ett årtionde så satt jag där på Barnavårdscentralen och nickade inställsamt.

Inga kommentarer: