Jag fuskade! Jag var tvungen att äta en glass. Och några gröna oliver. Sviskonen var för dyra tyckte jag. Förtio sura spänn för en påse med något man hatar? Skulle inte tro det! Jag köpte ett paket russin för femton istället. Man får väl ränneskita av det också. Och jag har ändå en flaska katrinplommonjos kvar. Det är faktiskt rätt gott.
Antändning som sagt, eller skrivet. Det innebär att man får börja äta rivet äpple och soppa. Men jag iddes inte riva äpplet, utan tuggade istället jävligt noga och kom att tänka på David B´s Epileptic där de ska tugga maten minst hundra gånger innan de sväljer.
Benen och ryggen värker, antagligen efter den underbara milavandringen i Änggårdsbergen. Det tär. Jag orkar inte hålla på en vecka. Öl har jag införskaffat. Jag gav mig ut i ösregnet. Cyklade med regnställ och den numera obligatoriska krukan på huvudet ned till Majorna och plockade till mig ett sexpack Bedarö eftersom de inte finns att köpa i Frölunda. Men jag sparar dem tills nästa vecka då jag ska med familjen till Smögen. Ölsuget har försvunnit. Jag känner för övrigt ingen hunger alls. Men ... jag vet inte. Det är ju så jävla osocialt att fasta. Min käresta sa:
– Man kan ju inte prata med dig längre.
Tydligen är det så att vi uteslutande pratar om mat och dricka med varandra. "Där ser man", som den blinde sa till Jesus.
Så nu sitter jag här och skriver med en äppelgrogg eller vad man nu ska kalla det. Tysk äppeljos som ser ut som grön leksak-slime blandat med tinner. Några isbitar och vodka. Grymt starkt blev det. Det var inte riktigt min mening, men ont ska med ont fördrivas.
Visky och morotsjos – kan det vara något måntro?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar