En vanlig dag på väg till dagis ...

Idag ville min tjej (4 år) ha sin storebrors (7 år) avlagda svarta pyjamaströja med en dinosaurie på sig till dagis.
– Nej, det är ju din pyjamströja. Den kan du väl inte ha, sa jag och insåg samtidigt att det var korkat sagt av mig. Det var egentligen inget som gjorde den tröjan till en pyjamaströja. Så jag gav efter. Dessutom hade jag precis fått henne att gå med på att inte använda sin Barça-tröja som börjat lukta efter ha varit välanvänd i en veckas tid. Och tjejen klagar jämt på att hon inte har coola kläder – ett resonemang hon ordagrant knyckt av sin stora idol; storebror. Och där stod jag med en rosa tröja med ett hjärta på och fick det argumentet som en kall fisk i fejjan.
– Ja, ta den tröjan då, gav jag med mig.
En seger, tänkte min dotter och krävde dessutom att få ha på sig sin storebrors Batmanmask (JAG har inte köpt den. Han fick den i present av någon) som hon betraktar som sin.
– Okej, visst, sa jag och lät henne mycket pedagogiskt (?) välja om hon ville ha sin solhatt eller kepsen som jag köpt till henne. Hon valde kepsen. Seger, tänkte jag. Hon ifrågasatte inte huvudbonad.

Att gå med en fyraåring kan ta hur lång tid som helst, så jag har fått henne att åka på sin sparkcykel till dagis. Efter släntrade jag i mina träskor, som min käresta hatar.

När vi kom till dagis stannade vi i tamburen för att smörja på solfaktor. Då kom tjejmaffian inrusandes i klunga med en blond lillgammal flick-flicka (utan manliga förbilder) i spetsen som självutnämnd ledare.
– Men Siri, har du din Batmanmask idag igen, började hon på, och min dotter hånade henne genom att härma henne med förställd röst. Jag kanske borde ha sagt till min tjej att inte härmas, men ... nej, varför skulle jag det. Jag ville inte lägga mig i.

Flick-flickan, som är så där extremt lillgammal, ifrågasatte sedan vårt val av Skalman-solfaktor och visade oss sin Nivea-flaska och verkade samtidigt inte bli nämnvärt störd över att tjejen härmade allt hon sa med en förställd röst. Sedan förklarade flick-flickan för tjejen att de skulle hoppa på en studsmatta och då fick tjejen lova "att ta hand om Batmanmasken". DÅ kunde jag inte hålla käft längre.
– Man ska väl inte TA HAND OM Batmanmasken fattar du väl! Man sätter den på sig och BLIR Batman, nästan röt jag åt henne.

Då tittade flick-flickan på mig med en förställd min som visade att hon inte riktigt begrep. Ungefär: jag är söt och ska ta hand om dockor. Batmanmasken är inte söt, alltså måste det vara en docka.

Då rös jag. Jag kunde omöjligt med att läxa upp min dotter för att hon hånade denna människa. När hon kommer hem ska jag lära henne att slå med det runda brännbollracket. Sedan, när de båda går i skolan, kan flick-flickan klaga på att "hon inte kan" och min tjej kan slå en boll över gårdsplanen och springa ett helvarv. Det vinner respekt.