The heat is on.

Nu har jag faktiskt köpt ett paket med brännbollsracketar till min dotter. Två stycken givetvis. Ett platt och ett runt. Båda är rödfärgade! De ser ut som om någon skulle ha använt dem för att utföra ett politiskt vansinnesmord. Gått loss på Mats Odells skalle med dem; modell Brian De Palma.

Whack! Whack!
– So you’re selling out Vin & Sprit you fat fuck!
Whack! Whack!
Eat that you fucking cunt!

Ibland flimrar sådana där scener förbi skallen på mig. Min kompis som är konstnär – riktig konstnär och inte någon jävla seriefjolla som jag – han ser alltid kvinnor nakna. Han kan inte hjälpa det. Det får mig att misstänka att han har de där Hobbexglasögonen man kunde köpa på 70-talet. Eller, det har han ju inte. Men kanske linser. Hobbexglasögonen skulle, enligt katalogen, göra så att man såg alla människor som nakna om man hade dem på sig. Men man var tvungen att vara 15 för att kunna beställa dem. När jag väl blev 15 hade jag glömt allt om Hobbex. Allt jag tittade på var Knight Rider. Och ett par flickor som jag var hemligt förälskad i.

Fy, fan. Från brännboll till Mats Odells hjärna á la Palma till Hobbex till bittra tonårsminnen. Det är en strid ström från mitt medvetande. Jag är på James Joyce-humör.

Men nu måste jag återgå till ämnet. Brännboll. Jag släpade med mig dottern till baksidan där det finns en stor gräsplan. Hon var så där entusiastisk som endast en fyraåring kan vara. Värmen var tryckande och hon var utpumpad efter dagis. Hon svingade ett par slag. Vi började utan boll. Jag ansträngde mig verkligen för att få henne att hitta adrenalinet inom sig och bara slå. Som i besinningslös ilska. Som om hon tappat kontrollen. Blivit förbannad. Blockerat civilisationens koder och anammat viljan:

Whack! Whack!
– So you’re selling out Vin & Sprit you fat fuck!
Whack! Whack!
Eat that you fucking cunt!

Men. Det är svårt att få en fyraåring att känna sådär. Hon tyckte mest det var kul att få svinga. Så då plockade jag fram bollen. Instinktivt tog hon då det platta racket, "tennisracketet", som hon kallade det. Jag tänkte först hejda henne, och försöka få henne att fortsätta med det blodröda runda ... men jag hejdade mig.

Hon slog ett par slag. Och det gick väl bra. Men ganska snabbt tog värmen ut sin rätt. Vi fick avbryta och gå in. När vi kom in hade sonen kräkts på sitt Lego. Av värmen.

Jag tänker på den där radioföljetongen, "Sommarmord". Den gick på 80-talet. Värmen fick människor att tappa kontrollen. När värmen gick upp – då blev det sommarmord. Inte så jävla konstigt.