VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

fredag 8 juni 2007

En vanlig dag på väg till dagis ...

Idag ville min tjej (4 år) ha sin storebrors (7 år) avlagda svarta pyjamaströja med en dinosaurie på sig till dagis.
– Nej, det är ju din pyjamströja. Den kan du väl inte ha, sa jag och insåg samtidigt att det var korkat sagt av mig. Det var egentligen inget som gjorde den tröjan till en pyjamaströja. Så jag gav efter. Dessutom hade jag precis fått henne att gå med på att inte använda sin Barça-tröja som börjat lukta efter ha varit välanvänd i en veckas tid. Och tjejen klagar jämt på att hon inte har coola kläder – ett resonemang hon ordagrant knyckt av sin stora idol; storebror. Och där stod jag med en rosa tröja med ett hjärta på och fick det argumentet som en kall fisk i fejjan.
– Ja, ta den tröjan då, gav jag med mig.
En seger, tänkte min dotter och krävde dessutom att få ha på sig sin storebrors Batmanmask (JAG har inte köpt den. Han fick den i present av någon) som hon betraktar som sin.
– Okej, visst, sa jag och lät henne mycket pedagogiskt (?) välja om hon ville ha sin solhatt eller kepsen som jag köpt till henne. Hon valde kepsen. Seger, tänkte jag. Hon ifrågasatte inte huvudbonad.

Att gå med en fyraåring kan ta hur lång tid som helst, så jag har fått henne att åka på sin sparkcykel till dagis. Efter släntrade jag i mina träskor, som min käresta hatar.

När vi kom till dagis stannade vi i tamburen för att smörja på solfaktor. Då kom tjejmaffian inrusandes i klunga med en blond lillgammal flick-flicka (utan manliga förbilder) i spetsen som självutnämnd ledare.
– Men Siri, har du din Batmanmask idag igen, började hon på, och min dotter hånade henne genom att härma henne med förställd röst. Jag kanske borde ha sagt till min tjej att inte härmas, men ... nej, varför skulle jag det. Jag ville inte lägga mig i.

Flick-flickan, som är så där extremt lillgammal, ifrågasatte sedan vårt val av Skalman-solfaktor och visade oss sin Nivea-flaska och verkade samtidigt inte bli nämnvärt störd över att tjejen härmade allt hon sa med en förställd röst. Sedan förklarade flick-flickan för tjejen att de skulle hoppa på en studsmatta och då fick tjejen lova "att ta hand om Batmanmasken". DÅ kunde jag inte hålla käft längre.
– Man ska väl inte TA HAND OM Batmanmasken fattar du väl! Man sätter den på sig och BLIR Batman, nästan röt jag åt henne.

Då tittade flick-flickan på mig med en förställd min som visade att hon inte riktigt begrep. Ungefär: jag är söt och ska ta hand om dockor. Batmanmasken är inte söt, alltså måste det vara en docka.

Då rös jag. Jag kunde omöjligt med att läxa upp min dotter för att hon hånade denna människa. När hon kommer hem ska jag lära henne att slå med det runda brännbollracket. Sedan, när de båda går i skolan, kan flick-flickan klaga på att "hon inte kan" och min tjej kan slå en boll över gårdsplanen och springa ett helvarv. Det vinner respekt.

4 kommentarer:

marcus sa...

...min 4-åring säger med förtvivlat stadig röst att "rosa är min färg", å, vad jag är vacker"... Och, när jag muttrar något om reaktionär rappakalja, låtsas hon inte höra utan fortsätter: "jag är en prinsessa och tra-la-la-la"

Så, Dr.Nick hur får jag min dotter att Vilja ha dinosaurie-tröja och batman-mask??

Nickan sa...

Jag kan på inget sätt ta åt mig äran för att min dotter använder en dinosauriepyjamaströja. Det handlar helt och hållet om hennes vurm för storebror.

Hon är lite av en papegoja och härmar hans beteende. Det är väl – om jag får lov att använda det lokala dagiset som grund för mina antaganden – mer eller mindre standard att syskon härmar äldre syskon. Pojkar härmar storasyster (något jag personligen kan intyga) eller storebror och flickor härmar storebror eller storasyster.

Att som förälder köra samma stil och attityd gentemot dotter och son har inte gått. Sonen gillar till exempel ruffa tag. Han tycker det är kul när jag klipper till honom för att retas, det sporrar honom. Men första gången jag klippte till min dotter på samma sätt – började hon gråta. Det var en viktig minnesbeta att tugga på. Dottern gillar dockor och kramdjur, hon gillar att ta hand om dem, vilket sonen aldrig har gjort. Han blev väldigt, väldigt arg på mig när jag sa att hans Batman-gubbar var som dockor.

Min slutsats är att låta din dotter vara precis som hon är och vill vara. Uppfostra inte henne, utan uppmuntra henne.

*puff* *puff* *puff* *puff*

(det där sista är ljudet av min pipa)

marcus sa...

Tack Herr Doktor. Ni har öppnat mina ögon!
Min slutsats är att jag kör dinosaurie/batman-kitet själv, och håller tummarna att jag framstår som en härmvärdig förebild.

Nickan sa...

Faktura kommer med posten!