Som förälder hamnar man ibland i situationer där man målat sig in i ett hörn. Om man verkligen ska säga att man "hamnar" i en sådan situation vet jag inte riktigt – det är kanske mitt perspektiv på det, eftersom det från min sida är oavsiktligt, men det är kanske snarare så att man "sätter sig" i en sådan situation där det visar sig att man målat in sig i ett hörn.
Ena sekunden har man allt under kontroll och känner att man är en riktig farsa. I nästa inser man att allt det fina som man byggt upp är ödelagt. Hur kunde det hända, frågar man sig. Jo, barn är inte barn – de är trots allt individer som en dag ska klara sig själva och sedemera bilda egen familj. När man bytt blöjor och matat dem sedan de var små, är det lätt att glömma det.
Tjejens val av kläder och hennes maskulina förebild storebror är på ett eller annat sätt ett ständigt ämne i mitt liv, från det att jag vaknar, tills dess att jag vaknar igen.
För några dagar sedan gick sonen och jag bort till torget för att köpa några kläder som han kunde ha på sin första skolavslutning. Något utan hål, gräs- och fettfläckar. Innan vi kommer fram har han berättat att han ville ha en rosa tröja. "Visst", sa jag utan att reflektera nämnvärt över det. Det var väl något ironiskt han kläckte ur sig. Jag levde i föreställningen att min son var ett konsekvent barn som tyckte att rosa var fult, för att han var påverkad av den rådande könsrollen om hur pojkar ska vara.
Vi traskade runt torgets samtliga butiker och sonen dissade allt. Vid ett tillfälle då vi gick mellan alla butiker pekade sonen på en kille i sin ålder som till min stora förvåning hade en rosa tenniströja på sig. "Stackars ungjävel", tänkte jag, men blev ändå lite konfunderad över att sonen sa att han ville ha en sådan. Jag menar: VARFÖR skulle han vilja det? För någon dag sedan hade vi haft en diskussion om om män och kläder, sonen hade då rådissat Kurt Cobain och hans klänningar. Jag blev helt ställd. Och tyst. Det där med Kurt Cobain var ju något ironiskt jag tutat i honom, och nu fick jag det helt oironiskt tillbaks i ansiktet. Pang!
Varför, jo det visade sig bero på att minst två killar på skolan hade rosa tröjor. Således en trend! En är en idiot, två är en trend. Och sonen skulle nu haka på.
Inne på Lindex hittade vi en skjorta med en massa dödskallar och ett svart linne som vi bestämde oss för. Jag fick lite dåligt samvete för detta val eftersom jag pratat med min syster för någon dag sedan och då hade hon ojat sig över att kläder till barn mer och mer påminner om hårdrocken och punkens attribut. Jag hade sagt att jag funderade på att köpa en Misfits-keps till sonen. Att klä barnen på detta sätt urholkar en subkultur. Kapitalismen gör profit på ett ideal som vill stå utanför kapitalismen och vara ett alternativ. Men jag tänkte jag kunde komma undan hennes påhopp (som ska komma från henne förresten) genom ett Jurrassic Park-citat: "Life will find a way".
[Tillägg i efterhand: min syster ringde och klagade på mig. Hon hävdar bestämt att hon hånskrattar åt att subkulturens ikoner kommersialiseras. Jag tror henne. Hon låter hälsa att alla som vill, kan köpa Misfits-flip-flop på Kvantum i Växjö ...]
När vi var inne på Lindex och på väg mot kassorna HITTADE ungjäveln en sådan där rosa tröja. Att han gjorde det på flickornas avdelning var nu inget han reflekterade över. Annars är han jävligt medveten om VAR kläder till honom finns. Denna snabba omställning gjorde mig svimfärdig. Jag började sluddra och prata osammanhängande. Jag försökte komma ur situationen genom att säga att jag var tvungen att diskutera detta med min käresta (hans mamma). Hon svarade inte på mobilen och jag tog då det klassiska projektledar-beslutet att inte ta ett beslut utan det fick hans mamma göra och hon svarde inte så nu går vi mot kassorna. Jag fick ett ilsket "Meeeen ...!" till svar och jag ljög då att jag dessutom inte hade några pengar.
Låt oss nu fundera på saken:
1) Är jag en pappa som tillämpar jämlik uppfostran? Jämlikhet ska tillämpas på båda könen och få dem att mötas på mitten. Jag tillämpar jämlikhet på min dotter, men befäster könsroller på min son. Jag är således hemsk.
2) Om min dotter ser sin storebror som förebild, hur skulle då detta påverka henne? Skulle detta inte få till resultat att hon också skulle vilja ha rosa och sjunka in i den traditionella könsrollen av en flicka som gillar rosa och ska vara prinsessa? Jo, jag fruktar för det. Bättre således att INTE ha några rosa ungar alls.
Fortsättning följer ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Detta inlägget skrev jag på min förra blogg Smörätare:
Jämlikhet som princip? En pojke med rosa kjol?
Det är numera tillåtet för flickor att ha pojkkläder, men det är jättetabu för pojkar att ha flickkläder! Om detta kontroversiella – och för alla oss "engagerade samhällsmedborgare med ett intakt samvete" – brännheta ämne orerades det nyligen i radio.
Men OCH?! Snacka om dagens i-landsproblem. Är det inte skönt att det numera finns tendenser på att det kan skilja sig mindre på pojkar och flickor? Att flickor numera får lov att ha praktiska och sköna kläder (om inte flickor nu skulle ha fått det det senaste århundradet), istället för syntet och spets med knappar som klämmer och tröjor som spjärnar och drar eller fluffar med paljetter och fan vet allt. JAMEN FY FAN FÖR FLICKKLÄDER! Vem fan vill ha en dotter eller en pojke med rosa spetsklänning och ett rött sidenband i håret!? Va!? Och kan man skicka ut en sådant klädd unge i leran och leka? Eller låta dem snubbla på parketten med sina jävla lackskor så att pappa får skura hjärnsubstans i dagarna två?
Vad fan är det frågan om? Varför ska vi sträva efter ett fullkomligt idiotiskt samhälle där ALLA ska kunna få lov att gå omkring i spetskjol?! Räcker det inte med att idioter gör det?
Det finns, förutom skottarna och andra nogräknade grupper av individer, endast EN man som gått omkring i spetskjol, och det var Kurt Cobain. HAN SKÖT SIG SJÄLV! Han begick för helvete självmord. Säger inte det allt?!
Intressant inlägg. Det är verkligen irriterande att det är mer tillåtet för tjejer att lägga sig till med manliga attribut medan det kan vara rent förödande för en kille att bete sig tjejigt (och de här föreställningarna har ju funnits ända sedan förmodern tid. I det gamla bondesamhället var det tex otänkbart att en man skulle utföra kvinnosysslor, men kvinnor kunde ibland röra sig inom männens sfär utan att det skadade deras kvinnlighet).
Nu är jag ju själv ingen förälder, men jag har fått intrycket av att min mamma och styvfar låter mina yngre syskon få ha på sig de kläder som de vill ha, vilket går ganska smidigt eftersom de oftast vill ha just sånt som förväntas av deras kön. Min styvfar knorrade nån gång då en av mina yngre bröder ville göra hål i ena örat och önskade sig en massa smycken och guldkedjor att ha runt halsen. Förmodligen var han inspirerad av hip hop-kulturen, men min styvfar uppfattade det bara som bögigt och sa att "Du kan väl inte gå och se ut som nån jävla kärring". Däremot har han ingenting emot att mina systrar sysslar med sport och beter sig lite lagom grabbigt.
Jag vet inte hur man bäst bör förhålla sig till det, men irriterande är det.
Jag tycker också att barn ska kunna leka i sina kläder. Men en rosa bekväm tröja eller en praktisk kjol utan rysch och paljetter funkar väl!
Jag tycker såklart det skulle vara ultra-coolt om du lät killen få sin efterlängtade rosa tröja.
Jag har ju förstås inga egna barn, bara principer.
hmmm... dramatiken tätnar.
sökord: rosa piké stureplan båstad punk
PS. Iggy pop för bövelen! Bar spetsklänning och överlevde.
Iklädd ballerinadräkt blev han dock nästintill ihjälslagen av en mc-snubbe..så där går nog gränsen
Spana in videon med Daisy Chainsaw. Basisten äger. I tantklänning.
Rosa är inte farligt.
Inte på stor, ej heller på liten.
Inte på tös, inte på gosse.
Det är DU som är farlig.
Låt lillan klacka lite med fin-skorna och grabben slåss med pinnar. De kommer att ordna sig ändå. Så länge de vet att alla har lika värde hur de än väljer att vara. En pinne är inte bättre än ett par glittriga skor, eller tvärtom. Lär du dem det så har du gett dem frihet att själva välja.
/Hillemutt, som både skrev boken
"Vi har pinnar, hähä" och önskade sig guldsandaler.
Rosa är inte farligt, det är fult. Tyll överhuvudtaget är fult.
Tjejen gör redan som hon vill. Alla slåss vi väl med pinnar?
Om du nu ville ha guldsandaler, varför hade du inte det?
Den där morsan, du vet...
Skicka en kommentar