Öppet brev till tidningen Arbetaren.

 

Jag tänker vara med er och ni måste gilla läget!

Hej Daniel.

Jag har vid ett flertal tillfällen hört av mig och berömt enskilda medarbetare som skrivit för tidningen. Jag har varit trogen prenumerant i flera år och tycker mycket bra om tidningen. Det är främst de sidor som rör kultur som jag läser och har mycket stor behållning av. Men även resten av innehållet läser jag och tar till mig – även om det ger mig magsyra å det grövsta (vilket så klart också är mening).

I nr 7/2015 omnämner ni Dan Park som "den nazistiske affischmakaren". Även om detta är på den sidan där ni ägnar er åt satir, och många gånger hårt slående och träffande sådan, så börjar jag känna att det räcker nu. Det är inte roligt att se er falla på eget grepp. Om och om igen.

Jag har följt Dan Park väldigt länge. Jag har en kompis som studerade tillsammans med honom i Tidaholm (inte inne i fängelset utan på någon form av grafik/konstskola). Jag har jättesvårt att se vad som är så provocerande och skrämmande med Dan Park. Han är ju VEGAN. Han är PACIFIST. Han är en helt oförarglig typ.

Han är ingenting att frukta. Så vidare ni inte vill ha dåligt samvete för att ni inte har några högre tankar om djur, vilket är vad hans konst kortfattat går ut på. Han är djurrättsaktivist. Han sätter fingret på hur lite värde ett djur har i relation till en människa. Han sätter fingret på hur upprörda känslor man väcker genom att använda ordet "neger" när ingen över huvud taget bryr sig om alla djur som går till slakt.

Dan Park, i likhet med många andra, påpekar också på hur Adolf Hitler har kommit att bli västvärldens Gud; om så vår symbol för det onda, vår Satan. Han är ju knappast ensam om att mena på att Hitler och nazismen har fått en slags ikoniserad helgongloria som det onda. Ett slags rättesnöre – fast i omvänd betydelse. Hitler, profeten vars avbild inte får förändras.

Blir Dan Park nazist när han promenerar med i Svenskarnas Partis demonstration!? Nä, det blir han inte. Det beror givetvis på vad man har för anledning, går man med i tåget för att visa på något absurt och att medvetet provocera, som en del av sin konst – så ÄR det konst. Vare sig vi gillar det eller inte. Sådan är konsten, det ligger i dess natur.

Anledningen till att jag hör av mig och för fram min åsikt till er – är för att jag känner att jag själv håller på att ramla mellan stolar så att säga. Genom att ni okritiskt kallar Dan Park för nazist, så kallar ni ju också mig för nazist. Är jag det? För att jag tänker lite längre än näsan räcker? Finns det inte längre plats för mig på Arbetarens stol att sitta på? Måste jag rätta mig i ledet, kamma mig, och dra åt slipsen för att – fortsättningsvis – få lov att sitta med i ert sällskap?

Nu är det ju verkligen inte bara hos Arbetaren jag märker hur positionerna flyttas fram, hur personer som jag själv skuffas undan. Vi tystas ned. Om vi vill säga något, så antar jag att det är meningen att vi ska bort till Nordfronts stol och snällt be om lov att få sitta där? På deras villkor.

Nä, jag tänker fan inte vara tyst längre. Jag tänker sitta på Er stol vare sig ni vill det eller inte. Jag gillar Dan Parks konst. Och jag tycker det är bedrövligt att ni har en sådan uppfattning om Dan Park och hans konst att det liknar läget "bitmap" i Photoshop.

/Pussar och kramar från Nickan Jonasson.

(det där sista om Photoshop var en sarkasm)