Säg hej!

Varför blev jag aldrig en aktiv vänsteraktivist? För att det satt ett litet mods i skallen och sjöng? Eller för att jag hade så jävla svårt att relatera till livsfarliga ungdomar som skrek:

"Vi är många
vi är starka
krossa fascismen nu
hej"

"Hej"? Vad fan handlar det där jävla opretentiösa "hej" om egentligen? Att en generation blivit så jävla skadade av Gullan Bornemark att de inte kan skriva en ramsa utan att hejja?

Och nassarna var inte bättre de. De förlöjligade sig själva med denna fotbollsramsa:

"Sigge, sigge, sigge
heil, heil, heil"

Om man drar med handen längs eggen så handlade det inte politik, det handlade om att hitta sin flock och fotbollshejja tillsammans. Att slippa vara ensam. Släppa loss med några man kunde kalla för kompisar, rent av vänner. Det handlade om att foga sig. Passa in och ställa sig i ledet. Vara en i mängden. Ropa hej tillsammans. Samtidigt.

Det var det jag aldrig kunde.

Hej.