VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

tisdag 21 september 2010

Allt jag ser äter av mig.

Höstmörkret gör sig gällande.
Förr,
när jag var ung,
hatade jag sommaren och älskade hösten.
Höst var lika med mörka kvällar,
färgglad neon som förökade sig i vattenpölar och fönster.
Matoset från alla restauranger.
Ett glas rött.
En leverragu.
En cigarett.

Hösten var fan poesi.
Sommaren däremot,
grymmast av dem alla,
den var en avgrundslång lång plåga,
av myggor, flugor och svett.
En hjärna som inte ville fungera.
Gnälliga och egofixerade flickvänner som ville:
–Klä av dig!
– Bada!
– Var glad!
Sommaren var en lång fylla på industriproducerad lager
som smakade surt av cigaretterna.
Sommaren var sval och skön om natten,
om det inte vore för stanken av piss och spyor.

Nu.
Valet är ett fiasko.
Ingen verkar glädja sig.
Ingen jag känner i vart fall.
Alla har grävt ned sig och undrar:
»Vad fan?«.
Snart är flaskan tom.
Saldot likaså.
Ljuset inte minst.

fredag 10 september 2010

Du vet att du är en hopplös nörd ...

... när du vid 40 års ålder har börjat samla på sådan här skit.




fredag 3 september 2010

Några skisser ...

Här är den ursprungliga skissen:


Och här följer den lite mer arbetade förlagan:


Nu ska jag gå till bolaget o köpa absint, tamme fan!

torsdag 2 september 2010

Vem använder politiskt korrekta svordomar: Sverigedemokrater förstås!

Det var långt över ett år sedan jag hade tid att göra något eget. Jag har haft fullt upp med att illustrera reklamkampanjer, böcker, tidningar och allt möjligt. Tillkommer gör också mitt originalarbrödjobb, som tar ungefär halvtid i anspråk. Och en familj, ett musik-, bandy- och fotbollsintresse. Det blir lätt att man inte hinner med några serier. Mer motiverad blir man ju heller inte av att serierna aldrig blir publicerade.

I våras, strax innan sommaren, hade jag några dagars dötid. Jag försökte då påbörja arbetet med mina serier igen. Men den där lusten infann sig inte riktigt. Istället kom jag att skissa på en massa illustrationer.

I onsdags kunde jag dock sätta igång med mina serier. Gjorde rätt kvickt den här förstasidan till en novell som jag skrev efter att ha sett en Arosenius-utställning. Här är första sidan.

(De två sista bilderna är fittdåligt skannade. Inget ni lär märka, men jag måste skanna om dem. Sista bilden kommer jag dessutom att teckna om. Jag blev inte riktigt nöjd med den.)

onsdag 1 september 2010

Ett fint motiv.

När jag kom till min arbetsplats, mitt kära ställbara ritbord som jag fick av farbror Semic under finansvalpseran, hade en av Sveriges skäggigaste serietecknare – som för övrigt är känd för att ha ett bra öga för motiv – lämnat en gåva till mig. Ett porträtt. Av mig. Detta gjorde mig mycket glad och varm i hjärtat.
Snajsigt, eller hur?