Alliansen startar kulturkrig.

I senaste numret av Arena (#6 2007) varnar Björn Elmbrant för en kommande svensk kulturkamp. I Danmark rasar den redan. Kulturen är politikens viktigaste stridszon, säger den danska regeringen.

I Sverige ser reaktionära krafter inom Alliansen det som sin uppgift att krossa "kulturvänstern"; ett etablissemang och kompisgäng som de inte kan presentera några belägg för att det faktiskt finns. Det är mer en "känsla" de har. Som medborgare kan man inget annat än att häpna – lika mycket över det faktum att Alliansen är paranoida, som att de påstår sig ha känslor. Maud Olofsson säger: "Vi går från sossefiering till liberalisering", men hennes ord är lika falska som tomma då Alliansen inte har några som helst avsikter att utbilda och lära massorna, något som en liberal politiker ägnar sig åt. Istället börjar Alliansens tidigare uteblivna kulturpolitik utkristalliserar sig, och den framstår mer som diktatorisk och hotfull än som liberal. I ett krig kan de inte hålla sig till mitten, utan väljer istället att lägga sig långt ut till höger. Det som enligt Alliansen är fel ska censureras eller kvävas. En kulturpolitik som tydligen är möjlig att föra med en lomhörd kulturministern.

Problematiken med statliga konstnärslöner, stipendier och kulturstöd riskerar nu att lösas av de giriga och åsiktsfientliga Alliansens lakejer. Redan nu har regeringen tvingat flera museer att slopa sin fria entré med drastiskt minskade besökssiffror som omedelbar följd. "En bok för alla" läggs ned (något som jag personligen har svårt att se som en försämring, men väl en tydlig fingervisning), men det kanske mest anmärkningsvärda är att Alliansen använder statliga Forum för levande historia som front för att svartmåla kommunismen som ideologi, och när några bibliotekarier ifrågasätter det hela, så hotas de till tystnad och lydnad. Alliansens svenska kulturpolitik liknar allt mer något som skulle vara hämtat från diktaturen Vitryssland än som skulle kunna betecknas "liberal".

Som följd kan du som kulturarbetare antingen välja att tillhöra "kulturvänstern" eller också att hålla käften. Björn Elmert efterlyser att de som är verksamma inom kulturområdet snarast möjligt samlar sig till en motstrategi och organiserar nätverk för att bemöta en eventuell svensk kulturkamp.

Vad skulle följderna bli för seriebranschen? Skulle Alliansen nöja sig med att strypa stödet till Galago, eller skulle stipendier till tecknare verksamma i tidningen också dras in? Skulle så ske, skulle detta givetvis smitta av sig på både Schibsteds och Komikas utgivning. Om man där lägger till både Bonniers och Egmonts misslyckande handhavanden med att hålla liv i sin utgivning av manga, så ser det ut att bli en jävligt tunn och blek utgivning fortsättningsvis. Men samtidigt, när polarisarna smälter, kanske det är bättre om de statliga kulturpengarna istället går till simskolan.