Därför bloggar jag inte.

Har börjat arbeta med Karl & Conny och korta serienoveller igen, efter mardrömsprojektet med Roberts butik och små jävla remsor (de flesta finns samlade i albumet "Smakfascisten" på Komika förlag).

Sitter numera i en studio, tillsammans med riktiga människor – av kött och blod – och tecknar för första gången i mitt liv. Utan tillgång till internet. Det känns helt fantastiskt lyxigt. Givetvis har jag skaffat mig en byrå där nedersta lådan är full av sprit. Jag tänkte att jag ibland skulle kunna öppna lattjolajbanlådan och kunna botanisera i ett överflöd – till skillnad från Philip Marlowe som bara har en flaska rye att klunka ur. Men han har å andra sidan inga barn på dagis. Det är tragsikt när man tänker på det. Eller som Robert en gång filosoferade över fadersrollen i en refuserad skämtteckning: "Jag är alkoholist. Men har aldrig tid att dricka." Egentligen var det jag själv som sa det. Säger det. Så nu vet ni. Barnen går före.

Igår gjorde jag klart min första novell. Karl & Conny vid havet. Jag visade den för min käresta. Hon förstod den utan att förstå att hon förstod den. Ett gott betyg tror jag. Som om jag bryr mig.