Mia – Queen of Karate.

Idag ringde det på dörren. Mitt dagen. Hos mig. Alltså hemma hos mig. Det är det aldrig någon som gör. Annars. Utanför dörren stod en ung blond kvinna från budfirman TNT med ett paket. Hon bad om min namnteckning på en digital datamojäng. En modern apparat jag innan inte skådat. "Vem är det ifrån", undrade jag. "Interpress", fick jag till svar. Jag skrev på, tackade, och så smet hon iväg nedför trapporna. "Interpress …", undrade jag. Vad vill de danskarna mig? Har de skickat fel?

Kvar stod jag med ett paket som jag inte hade en aning om vad det innehöll. Storleken och tyngden tydde på att det innehöll ett avhugget huvud. Den andra varningen. Först kniven, sedan ett huvud. Frågan bara vems …?

Jag plockade fram en av mina skalpeller och skar med skräckblandad förtjusning upp tejpen på sidorna. Vek undan de fyra kartongdelarna av locket. Där var fullt med ihopknycklat papper. Jag konstaterade att det inte var några blodläckar … längst ned låg … seriealbum. Vilken besvikelse. Inget gapande huvud. Hade det inte varit fräckt om Johan Wanloos låg där. Fortfarande med glasögonen på. Fast antagligen hade det varit mer logiskt om det varit Yvettes. Det är ju alltid kvinnor som dödas …

Så är den alltså här, kioskvältaren: Mia – Queen of Karate. Skaffa den på bokmässan. Garanterat fri från blodfläckar, fullmatad med serier av Sandsbros finest!