Skribenten börjar med att vädersläppa sina fördomar i form av en frågeställning; »Göteborgsserier? Då måste det vara drastiska humorserier som gäller. Eller?« Det var säkert så någon på universitetet sa att man skulle börja när man skrev (ni vet, trycka lite med fingertopparna på plastbrickan med en massa knappar framför skärmen). Sedan beger han sig ut på en roadmovie (en försiktig blinkning till Jack Kerouac) längs staden Göteborgs gator för att fråga insatta med göteborgsanknytning (alla som förekommer i GT måste ha någon form av anknytning till Göteborg. Annars hamnar man i Expressen) vad de vet. Det tar ett halvår att få artikeln färdig. De insatta kunde inte bekräfta imbecillskribentens fördomar. Han kollar lite på nätet (lite invecklat att förklara vad det är. Men det finns i en sladd ungefär) och hittar där information som verkar bekräfta det som de insatta sa. Sen tycker imbecillskribenten det är dags att skicka faktura. Skööööönt liksom.
– Då kan man åka ut med motorbåten en sväng! Tjinge-ling.
Om det är den typen av artiklar som skall beställas om serier i GT, tycker jag Göteborgs-Posten gör ett bättre jobb med sin bevakning av lokal seriekultur: total tystnad.
– Då kan man åka ut med motorbåten en sväng! Tjinge-ling.
Om det är den typen av artiklar som skall beställas om serier i GT, tycker jag Göteborgs-Posten gör ett bättre jobb med sin bevakning av lokal seriekultur: total tystnad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar