Typiskt att något som riktar sig till flickor ska vara så jävla opersonligt och återhållsamt. Det går ju inte att förlöjliga det. Jimmy har har försökt, men hur man än gör blir det gulligt. Det är själva poängen. Jo, jag förstår det. Men är det inte så jävla typiskt i vår tidsålder?
Minimalism och yta.
Ernst Kirsteiger och Sköna Hem.
Stilrena kläder i vitt, svart och grått.
Mörka stora solglasögon.
Färdigförpackad mat.
Allt är så jävla opersonligt. Visst, stora mörka solglasögon kan väl vara fräckt (jag har själv ett par som jag aldrig använder). Men alla ingredienser på samma gång. Det blir Hello Kitty av det!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Hello Nickan!
Du skriver: "Allt är så jävla opersonligt."
Jag tänker: Lite för många element. Temperaturen blir aningen fel.
Masskultur är INTE personlig. Man ska skilja på det privata och det personliga; det personliga är allmängiltigt men det privata är inte för utomståendes beskådan. Således finns det en kontaktyta i din personliga dimension därför att du är mottaglig för kommunikation. Det privata är däremot ditt eget.
Jag tror det här är så nära en parodi man kan komma, bortsett från Jimmys nazikatt.
http://biboz.net/306-hello-titty/
Fortfarande opersonligt, förstås.
Typsnitts-bosse:
Du låter som Jörgen på syra.
Jenny:
Det där var ju kul i detta sammanhang. Vad sökte du på egentligen?
Såg bilden i en annons för mobil-wallpapers i en engelsk filmtidning (tillsammans med alternativen "My other ride is YOUR MUM", "Nuttier than squirrel poo" och andra tidlösa klassiker).
Googlade sen på "hello titty" och, ja, det blir ju några träffar.
Jenny: Shit! 19.100 träffar. Nu har jag att göra ...
Kan upplysa om att Nazikatten bara är en av många politiska kissekatter.
Nickan, vill du göra kittyporr så hakar jag på direkt!
När får vi se resten av katterna?
EN porrbild med katten ska vi väl kunna klämma ur oss!
Skicka en kommentar