(Skivorna kommer att skildras i den ordning de stod den dag jag fotograferade av dem och inte i någon form av rangordning:)
1) SVART SNÖ »Nemesis Divina«Åke-Jävel-tecknaren Lars Sjunnesson har gjort omslaget. Därför finns den här lp-skivan i min back. Knappt spelad.
Vilken skiva ska stå längst fram i backen? Det är en mycket viktigt vilken skiva som står där. Den ger första intrycket. I mitt fall är det alltså en skiva jag i stort sett aldrig lyssnat på. En tjej jag var tillsammans med köpte den åt mig på Smålands Nation i Lund när Svart Snö var där och spelade tror jag.
Skivor med omslag av serietecknare är alltid tacksamma att ha. De är sällan bra, men alltid kuliga!
2) JACKSON BROWNE »Late for the sky«Oj, här står en välspelad klassiker. Den här lp-skivan bör vara inhandlad på Andra Långgatans Skivhandel i Göteborg år 2000, då var min son var nyfödd. Han fick följa med mig i en Baby-Björn på magen då jag gick mina rundor och inhandlade billiga skivor. På nätterna steg jag upp och vaggade honom till sömns till just Jackson Browne. Style Council kunde också fungera.
3) JACKSON BROWNE »The Pretender«Den ultimata skivan. Inköpt i någon av Malmös skivaffärer 1998. Jag tror det var den där på andra sidan Bergsgatan, vad den nu hette. Någonting med 44 kanske? Eller var det en skivaffär i Stockholm? Skivaffären i Malmö innehöll i vart fall väldigt mycket pornografi och var också kanske den största inspirationskällan till skivaffären i min serie »Smakfascisten«.
Låten »The Pretender« håller jag som Jackson Browne’s bästa. John Lennons’s»Working Class Hero« är bra, men Browne’s »The Pretender« är så poetisk, nyanserad, djup och tragisk att jag bara vill gå sönder när jag lyssnar på den.
Även denna spelade jag för min son, då jag vaggade omkring med honom i det nedsläckta vardagsrummet i Majorna. Han somnade alltid någon låt in på andra sidan, men jag fortsatte gå med honom i famnen tills hela skivan var slut. »The Pretender« var sista spåret på skivan.
Nu är min son tio år gammal. Jag har flera gånger frågat honom om han känner igen musiken på de där skivorna. Om han känner något. Men nej, han säger att han varken minns eller känner något. För mig betyder dock de gamla Browne-skivorna oerhört mycket. Och det blir aldrig – aldrig – samma känsla när jag hör det på cd eller mp3. För mig är det vinyl som skall till för att ta mig tillbaka till vardagsrumsmörkret i Majorna.
4) RAPED TEENAGERS »I kräftans klor«1988 köpte jag denna. Var minns jag inte. Men kanske jag beställde den på LP-Fyndet eller så köpte jag den nere i Uffes Källare i Växjö. Jag bodde fortfarande hemma hos mamma och pappa i Rottne.
Jag såg Raped Teenagers i Hultsfred samma år. På den här tiden gick jag omkring i flanellskjorta och hade Dr Martens-känger av modell »Moonboots« och Raped Teenagers spelade den mest extrema hardcorepunken som gick att frambringa. Idag låter de rätt snälla. Plockade fram skivan ånyo efter att jag hört växjöbandet Birdflesh på Muskelrock.
Den här skivan har legat på tallriken under många blöta fester, och den har mer att ge …
5) WINGS »Wild Life«Min barndomsvän ska hört en kille som rotade i skivbackarna på Hultsfredsfestivalen säga:
– Kolla grabbar: Paul McCartney har spelat i en annan grupp än Wings.
Så håller killen upp och visar en The Beatles-skiva för sina vänner.
När min barndomsvän berättade den där historien för mig i slutet av 1980-talet var det första gången jag hörde talas om Wings. Visst hade jag hört »Live and let die« etc. Men inte fan visste jag vad var för något.
Jag har en The Beatles-skiva. Jag har alla Wings-skivor. Inklusive trippel-liven.
När jag jobbade på en reklambyrå i Växjö i mitten på 1990-talet gjorde jag en animerad kortfilm med ovan nämnda historia som manus. Den blev aldrig riktigt färdig. Jag hade problem med att spara bilder när jag jobbade i lager i Photoshop. Det blev vita kanter runt alla frilagda bilder. Jag kontaktade Penn Studio för att få höra hur de gjorde. Jag fick jättebra respons av dem tills de förstod att jag ville jobba digitalt. Sedan blev kommunikationen raskt enkelriktad. Det blev aldrig någon animerad film. Och jag kan inte påstå att jag blev bitter över det heller. Och nu vet jag hur jag ska göra. Men har jag lust? Nä. Tecknad film får du göra PG.
Den här skivan från 1971, engelsk originalpress, är hur som helst inte bara jäkligt vacker. Den är svinbra också. Wings äger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar