Första avsnittet av The Walking Dead har läckt ut …

Första avsnittet av den nya zombieteveserien The Walking Dead har redan läckt ut på nätet. Riktig premiär ska det vara först den 31 oktober i USA, men redan nu finns alltså första avsnittet som torrent.

Bra zombieteveserier är inget man är bortskämd med. Senast var väl brittiska teveserien Dead Set som kom 2009. Och … sedan finns det väl inga mer teveserier? Varken bra eller dåliga. Inte vad jag kan dra mig till minnes i vart fall.

Jag blev skitbesviken på den senaste Romero-rullen. Tyckte den var riktigt jävla usel. Trenden med snabba, testosteronstinna zombies som rusar fram som om de vore Hjulben är inget som jag kunnat ta till mitt hjärta. Kalla mig konservativ, till och med stockkonservativ, men jag tycker bättre om de slöa hjärndöda zombiesarna som halvt ruttna asar sig fram på en grönskande sommaräng. Den kontrasten tilltalar mig. Snabba zombiesar är lika estetiska som veliciraptorerna i Jurassic Park. Alltså inte alls. Bara snabba och läskiga.

Allt sedan jag köpte ett nummer av SciFiNow där det fanns en artikel om The Walking Dead har jag väntat otåligt. Jag har kollat trailers och forum för att bilda mig en uppfattning om vad för typ av zombiesar serien kan innehålla. Snabba eller slöa? Nu har jag äntligen sett första avsnittet. Zombiesarna var slöa, det var ju positivt. Men det är ju ingen garanti för att det ska vara bra. I Dead Set var zombiesarna snabba, och den teveserien var riktigt bra.

På senare tiden har jag fått härdsmälta av flera teveserier. Jag orkar inte med minsta motgång i en teveserie. The Set, den nya serien som skulle vara så bra. Jag orkade verkligen inte med den. Gud, vilket jobbigt skräp! Orkade jag mig igenom Lost? Näpp. Haven? Skulle inte tro det! Supernatural? Men snälla! Allt sedan änglarna kom in i den serien blev det bara för mycket. Löjligt.

Min känsla av första avsnittet av The Walking Dead är att den känns väldigt traditionell. Tryggt konservativ. Kryddad med lite sentimentala scener med barn som är gående döda. Barn som ser sin döda mamma gå omkring. Lite bordsbön måste det ju också finnas med på ett hörn. Nog för att hela landet verkar bestå av gående döda, men Gud överger inte USA i första taget. Nix. Och så vajar ju flaggan i vinden på sina ställen. Ni vet. Utstuderad jänkarsmörja. Den finns där. Utan någon ny högre växel; vilket är synd.



Dialogen och karaktärerna är, efter att ha sett första avsnittet, ibland bra. Ibland inte. Huvudrollskaraktären, sheriffen Rick Grimes, som vaknar upp från ett komatillstånd på ett sjukhus efter att ha skottskadats i tjänsten är inte särskilt chockad eller nyfiken på varför det fanns hundratals med döda kroppar utanför sjukhuset, eller ett rum med levande döda inne i slutet av en sjukhuskorridor med blinkande och knastrande lysrör. Varför det låg en halväten levande flicka i parken en bit bort från hans, som det visar sig, tomma hem. Han är bara lojt tyst. Kanske har han sett en hel del i tjänsten; knarkare, mord och eländes elände. För han verkar oberörd. Mer dysfunktionell än både massmördaren Dexter och hans minst lika knäppa snutsyrra. Det paret ska väl vara störda, men Grimes är nog bara störd för att den som skrev dialogen har någon bokstavskombination. Eller är lat. Eller att han eller hon tvingats böja sig för vad någon producent tycker. Vilken anledning det än må vara så är resultatet lika illa.

Men, »man ska aldrig ge upp efter första avsnittet«, som Fantomen säger på sidan 31 i 27:e numret av Fantomen 1992. Serien ska bestå av sex avsnitt allt som allt, om jag förstått saken rätt. Det låter ju uthärdligt.
– So say we all!