Grebbestad Julöl

Dags för nummer två: Grebbestad Julöl. Bryggeriet ligger i en nedlagd matjesillsfabrik i norra Bohuslän. Där gör de bland annat Sveriges bästa bocköl. Men nu gäller det julöl.

Det här är ett riktigt godisöl! Ett helmaltsöl. Smaken är bränd och knäckig. Något söt. Tonerna drar åt grönt te och metall. Beskan kommer krypande och har ett verkligt bett som inte släpper taget. Ett öl som verkligen fungerar till julmaten. Dagen till ära har jag gjort en Jansson. Och till det fungerar Grebbestads mycket bra. Här är det inte fråga om någon förändring till sältan. Till och med beskan kravlar sig fram mot slutet. Mycket bra. Det förtjänar ett stort plus i min bok.

Kärestan plockar fram ett vanligt dricksglas och serverar sig. Jag skäller på henne för att hon inte häller upp i det rena glaset jag ställt fram åt henne. "Jävla fascist!" får jag till svar när jag tvingar henne att byta. Trots att det är försent. Hon har fördärvat sitt öl.

Jag försöker få henne engagerad i en diskussion om lukter, men båda barnen tävlar om uppmärksamhet och hennes kommentarer blir cyniska och okoncentrerade:
"Doft är ju inte så viktigt", kläcker hon ur sig. Synd att man inte får slå kvinnor tänker jag. "Det kan ju dofta stall och ändå vara jättegott", fortsätter hon. Ja, dansk ost, som Den gamle Ole luktar ju bäbisbajs och är jättegott tänker jag. Det har hon ju fullständigt rätt i. Men det var inte det jag ville veta. Jag ville veta vilka ord jag skulle kunna använda. Hon dissar allt jag föreslår, men utan att själv komma med något konstruktivt.

En tredjedel av mitt (vi är ju inte gifta) Jubilæum är borta. Jag tittar förvånat på flaskan. "När drack vi så här mycket" undrar jag. "Har vi druckit annat än till surströmmingen?" Kärestan vet inte. Både Gammeldansken och Bäska Dropparna är slut. Det är ju katastrof!