Dugges Ale & Porterbryggeri är ett litet bryggeri i Mölndal som brygger opastöriserat öl i engelsk stil. Mest känd är man för sin göteborgssvit med Avenyn ale i spetsen. Även julölet har göteborgsanknytning i namnet. Eller vad sägs om Rudolf ren ale – kan det bli MER göteborgskt än så?
Jag bloggade väl en hel del om julöl när Max och jag hade bloggen Smörätare tillsammans. Det bör väl ha varit ett år sedan? Därför plöjer jag på i gamla fåror.
I ölhyllan inne på Systembolaget (jag tackar GUD varje dag för att det får finnas kvar) ratade jag engelska, amerikanska och belgiska öl. De har aldrig tilltalat mig förr om åren. Ej heller de svenska storbryggeriernas pissöl. De har alla haft sin chans. Alla öl av intresse i min korg kommer som vanligt från mindre bryggerier.
Och först ut blir då Dugges. Jag tycker helt klart att ölet vinner på att drickas något svalare än rumstempererat. Absolut inte kylskåpskallt. Ölet vinner också på att njutas till salt mat. Till exempel doppet. Eller salta pinnar för den torftige. Då sker helt klart en harmonisering av smakerna. Och om det verkligen "vinner" vet jag ju inte, att det förändras – är väl kanske mer vad som händer rent objektivt. Det där med att det "vinner" är väl bara en formulering jag (också) lagt mig till med.
Men ölet är givetvis (också) förträffligt allena. Smaken är inledningsvis mycket syrlig. Sedan följer ett spektra av brända toner som övervägande drar sig åt kola, men där man även kan skönja svaga kaffetoner. Avslutningen är tydligt besk. Till salt mat försvinner i stort sett det syrliga och beska. Kvar finns de brända tonerna.
För den som tidigare är bekant med Dugges olika ölsorter är detta inget öl som sticker ut – ur deras sortiment måste tilläggas. Något som jag tycker är anmärkningsvärt är att ölet har hög alkoholhalt. Sju procent. Hög alkoholhalt tycker jag kan vara lite lurigt. Tyvärr är jag personligen lite lättlurad och faller ofta till föga för öl med en lite högre alkoholhalt. Jag älskar harmonin, de runda och söta nyanserna som då brukar uppkomma. När man läser på etiketten att man tillsatt socker känner jag mig lite lurad. Men jag tröstar mig med att det är ett julöl och att det då är fullt tillåtet med okonventionella metoder. Det ska ju då inte behöva smusslas med "råfrugt", glukossirap och annat som hör julen till. Inte för att något sådant finns i Dugges öl – utan kanske mera i Ceres Juletøj (den er smuk og go).
onsdag 19 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag drack opastöriserat öl i norra Italien. Efter två timmar började jag känna mig litet dålig. Tre timmar senare började en spy- och diarréfestival med feber som VIP-gäst. Två dygn senare på Berlins flygfält kunde jag äta igen.
FUCK THAT SHIT. Italien alltså, inte öl.
Den där ölen kammade min älskade hem under en julklappsutlottning före jul. Eftersom jag själv satt med en hög olyssningsbara ROCK(!)skivor i prassligt papper passade jag på att boozedigga lite. Jag fann ren alet tilltalande både via smak och etikett.
Skicka en kommentar