VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

måndag 17 november 2008

Bra att veta på resa.


Här kommer en text ur broschyren "Bra att veta på resa". Min pappa och mamma fick den då de åkte till Mallorca en gång i tiden:


SÄTT OCH SEDER

Andra länder andra seder. Ju snabbare vi slutar upp med att jämföra allting med hur det är hemma och accepterar tingen som de är desto trevligare får vi. Lustigt nog är det mestadels fråga om detaljer, skenbart ovidkommande för oss och därför så lätta att strunta i eller slänga ur sig några kritiska ord om. Men för den lokala befolkningen kan de detaljerna vara beståndsdelar i ett självklart sätt att uppträda eller bete sig.

Du går till exempel aldrig in i en kyrka i shorts eller baraxlad. Och baddräkt det är någonting man bär på stranden och inte åker på scooter i runt Mallorca. På sina ställen hittar Du plakat om att det är förbjudet att klä av sig på stranden. Jag kan försäkra Dig att det inte är mera tillåtet om det inte finns något plakat.

Du kan spara Dig utgiften för en bikini. I nio badorter av tio runt Medelhavet är dessa minimala plagg förbjudna. Och mina herrar, inte för att är förbjudet att bära strumpor till sandaler – men det är inte vackert. Och eftersom vi ändå är inne på karikatyravdelningen försök att klara er utan er hederliga svenska portmonnä med blixtlås och skräpgömmor. Ha pengarna i byxfickan. Där ligger de säkrast.

Herrar reser sig upp när en dam kommer till eller lämnar bordet. Detta gäller också herrarnas egna fruar. Det är INTE löjligt att kyssa på handen, däremot är det löjligt att ta tag i en damhand och skaka den som om man hälsade på en lumparkompis på Storgatan.

Är Du på nattklubb och publiken visslar åt artisten är det ett tecken på bifall. Hör du någon som klappar i händerna kan det vara för att tillkalla kyparen. Det är effektivaste sättet – två vänliga slag med handflatorna. Men försök inte klinga med porslin eller glas – då får Du aldrig någon service.

Var inte rädd för att fråga , när det är någonting Du inte förstår. Sydlänningen älskar att förklara. Särskilt om det rör sig om mat och dryck. Ägaren av den lilla restaurangen kanske inget högre önskar än att få inviga Dig i sina kulinariska färdigheter. Den grövsta oartighet Du kan göra honom är att låta honom förstå att Du har bråttom och bara tänker "slänga i Dig en bit". Tar han illa upp kan Du vara säker på att han "räknat fel".

Den svenska kvinnans självständighet inte bara förvånar sydlänningar, den är i det närmaste obegriplig för dem. Jag vågar knappast tänka mig hur en spanjor skulle betrakta en spanjorska, som uppträdde med samma frigjordhet som en svenska. Men det kanske kan vara värt att tänka på för svenskor som reser söderut.

Inga kommentarer: