VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

onsdag 15 augusti 2007

Ja, jag säger då det. AMATÖRER!

Under 1990-talet kickade mangavågen igång på allvar i lilla Sverige. Dragonball, Digimon, Pokemon frälste småbarnen. De vuxna förstod ingenting. Föräldrarna var så pass inställda på att hotet skulle komma ifrån väst och stavas: Teenage Mutant Ninja Turtles att de inte märkte när deras barn förfördes av "figurer med stora ögon" från öst – förrän det var försent. Ett årtionde senare hade varenda svensk bibliotekarie ångest och tvingades gå en Manga-kurs. Och ungjävlarna skulle lära sig att teckna under sportlovet.

Som före detta förlagsarbetare har jag hela tiden skrattat åt förlagens smala utbud. "Den där utgivningen håller aldrig i längden", har jag sagt. Och nej, det gjorde den inte heller. Den första vågen mangafrälsta befinner sig nu i övre tonåren. Vad finns det för serier med mangainriktning utgivna i Sverige som tilltalar dem idag? Som ligger på deras intellektuella nivå? Inte EN enda. Nada. På sin höjd är de hänvisade till landets minimala utbud av anime. Det kan sammanfattas med Akira, Ghost in the Shell och ett fåtal filmer med Miyazaki. Mangasatsningen är ett gigantiskt fiasko. Från början till slut. Man har TOTALT missat att växa med målgruppen. Och nu står man där och undrar varför inte manga säljer längre.

1 kommentar:

karin sa...

helt rätt :O