Björnen ingen vill krama.

I onsdagens Göteborgs-Posten publicerar man på delen Fria ord en insändare av Anders Nilson. Han skriver att "Av någon anledning finns i Sverige en bild av ryssar som mystiska, annorlunda och moraliskt underlägsna." Anders målar upp en ganska skrämmande bild av GP:s ensidiga bevakning av Ryssland. Han skriver: "Det skulle inte behövas sägas, men jag gör det ändå: Den typiska berättelsen om den ryska människan och hennes situation är berättelsen om människor som arbetar hårt för att förbättra situationen för sig själva och sina familjer.
Det är sorgligt att den i svenska massmedia alltid får stryka på foten för spekulativa skildringar."

Dessa spekulativa skildringar kan man läsa på GP:s kultursidor. De är välskrivna och tänkvärda. Men de är ack så ensamma. Det är det Anders reagerar emot. Det ensidiga i själva bevakningen. Som helhet.

Kulturchef Gabriel Byström skriver ett svar på Anders insändare som får mig att omöjligt kunna svälja mitt morgonkaffe, trots att det är mörkrostad Java. Mitt favoritkaffe. "Att försöka förmedla den ‘typiska berättelsen om den ryska människan‘ låter sig inte göras."

VAD I HELVETE SKREV KARLN?!

"Att försöka förmedla den ‘typiska berättelsen om den ryska människan‘ låter sig inte göras." VAD FAN MENAR HAN?! "Låter sig inte göras". Nähä! Varför inte då?! Försöker han säga att han har sina begränsningar. Försöker han tala om att han är obegåvad. Har han ingen fantasi? Eller är han en sådan där patetisk jävel som halvligger i en designmöbel och åmar "jag kan inte". Har karln gett upp? Vem har anställt honom?!

Färskt i minnet har jag minsann en artikel skriven av GP:s Britt-Marie Mattsson, där hon försöker förmedla en allsidig bild av Förenta Staterna (för den som inte vet, så kan jag upplysa om att Förenta Staterna ligger i västvärlden. Ryssland finns just för tillfället i öst), med helt vanligt hårt arbetande medborgare, med drömmar om något bättre. Gabriel och Britt-Marie jobbar på exakt samma tidning. Men Britt-Marie är namnkunnig och skriver alltså om USA. Hon gör inga underverk, hon tuffar på i artikel efter artikel, men hon är duktig på att väcka känslor med högst allmänna människor i sina reportage. Människan som råkar stå jämte henne för tillfället blir värda ett uppslag. Men de vanliga ryssarna? Vad är de värda i GP? Eller i svensk media överhuvudtaget? Är Byström ensam om att ha uppgivna pretantioner. Man kan riktigt höra i svaret hur den – rent av – arrogante Gabriel Byström suckar uppgivet:
– Folk får gärna höra av sig till GP. Bara de inte klagar. Det är nä-me-ligen sååå tråkigt när kleti och pleti gör det. Men Gu bah! Vad trooor de?

Han måste väl för helvete vara insatt i hur eländig medias bevakning av Ryssland verkligen är. Han jobbar ju för helvete på en tidning. Hur fan kan han vara så dum i huvudet att han sticker ut nian och kläcker ur sig "att försöka förmedla den ‘typiska berättelsen om den ryska människan‘ låter sig inte göras." Vem fan tror han att han är? Noam Chomsky? Saida? Eller den där jävla samhällskunskapsläraren jag hade på gymnasiet?

Det var mycket, mycket, länge sedan Sting sjöng: "Vi är av samma kött och blod. Oavsett vad vi tror. Och det som kan rädda oss är att ryssar också älskar sina barn [min översättning]." Det var till och med långt innan muren revs. Har vår bild av ryssen förändrats sedan dess?