En fackla i det svarta.

Vad har Carina Rydberg, Klas Östergren och den kultförklarade norska black metalgruppen Darkthrone alla gemensamt? Jo, postarbete. De har alla jobbat på posten. Sångaren och gitarristen i Darkthrone, Ted Skjellum, jobbar kvar. Sedan 21 år tillbaka, om jag uppfattar sången till »I Am the Working Class« från nya skivan »Circle the Wagons« rätt. Tack vare detta jobb slipper han att hora med sin musik. Darkthrone är kompromisslöst äkta. Har alltid varit.

I början på 90-talet skiftade Darkthrone musikstil, från att ha spelat death metal till att istället börja spela black metal, eftersom dödsmetallen hade blivit för populär. Och genom åren har de inte varit svartmetallen särskilt trogen. Det har knappast handlat om True Norwegian Black Metal, vilket retat – och retar – gallfeber på många av deras fans.
När nya skivan »Circle the Wagons« kom för några månader sedan, var det många som dissade den på allsköns metalforum. Allt var fel. Omslaget, musiken och rubbet. Men många är vi som tycker annorlunda. Kanske till och med så många att man idag kan tala om att Darkthrone har blivit populära. Riktigt populära. För jag har bara läst positiva recensioner av albumet. I en recension, som jag läste i en lokalblaska när jag var på besök i Takidas hemstad Ånge, var recensenten till och med så lyrisk att han la sig ned på knä och dyrkade. Jodå, jag är beredd att lägga mig bredvid honom och ljuda in i litanian. »Circle the Wagons« är duktigt bra. Tyvärr. För håller alla positiva jubelkörer i sig, så lär väl Darkthrone börja spela country eller disco nästa år.

En av medlemmarna i Darkthrone, Ivar Enger, ska enligt sägnen ha blivit så putt av att något gick honom emot – eller emot Darkthrone – att han helt enkelt gick till skogs för att aldrig mera komma tillbaka. Puts väck! Fast antagligen har han aldrig funnits, ungefär som Death Breath-gitarristen Mange Hedquist. En påhittad medlem. Antagligen påhittad för att det alltid är enklare med ett extra pålägg av en själv. Så slipper man kompromissa.

I sista spåret på plattan skanderar en kör »Bränn Inte Slottet« innan man kör igång och avslutar »Circle the Wagons« med en härlig instrumental old school metal. Det kan jag inte tolka på annat sätt än att man härmar sina konservativaste fans, för att sedan bara köra över dem. Musiken på »Circle the Wagons« doftar förföriskt av garage och gammal 80-talshårdrock. Själv kommer jag osökt att tänka på muskelrockaren Thor.

Darkthrone har slutat snubbla omkring i mörkret. En fackla visar dem numera vägen. Vägen bär tillbaka till 1980-talet. Till skatter som de inte tror vi kommer att uppskatta. Men att anta något sådant är givetvis en grov felbedömning.