VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

fredag 8 januari 2010

Om du letar efter röka – när du är i Göteborg ...

Det blev julafton först den 5:e januari för min del. Då fick jag mitt enda paket – som jag själv tvingades beställa. Ett hårt sådant, i dubbel bemärkelse, från Record Heaven.

När hela min familj, jag, kärestan och våra två barn dagarna före julafton var på väg ned till svärfar i Halland konfronterade min sexåriga dotter mig uppriktigt och bekymrat med den för henne bittra möjlighet att jag kanske inte skulle få några julklappar. Var jag inte orolig för att jag skulle bli utan, undrade hon. Jag kunde inte annat än att skratta. Jag förklarade för henne att det gjorde absolut ingenting om jag blev utan julklappar, jag hade ju redan de två finaste presenterna en människa kunde få. Jag syftade på henne och hennes tre år äldre bror. Mina barn. »Aha,« svarade hon med eftertanke. »Du menar mig och mamma.« Jag skrattade rått åt hennes humoristiska tilltag. Men sonen var inte lika road.

När jag ändå beställde The First Band From Outer Space nya skiva från Record Heaven, som ger ut bandet på sitt bolag Transubstans, passade jag också på att beställa lite andra grejer. Bland Bladen’s »I grevens tid«, ett band som påstås vara aktiva, men jag har aldrig hört något som tyder på att de skulle vara särskilt aktiva. Jag har mest spelat deras progressiva Bo Hansson-utflykter via YouTube, men nu fick jag tummen ur röven och beställde hela skivan. Och så passade jag på att beställa San Michael’s, en svensk proggrupp som fanns på den tiden jag var ett år gammal, 1971. De har gjort en låt som heter »Tant«. Låten inleds med en lunkande orgelboogie och sången »Säg, är det ingen som kan låna mig några spänn till en bärsa. Jag är så torr i halsen ...« Kan man annat än att älskade det?

Till mina stora glädje fick jag med ytterligare en skiva, som jag inte beställt: Valinor’s Tree. Det gjorde mig riktigt glad. Det händer faktiskt lite titt som tätt att man får med lite extra kultur när man gör en beställning över nätet från en mindre aktör. När jag beställde bland annat Martin Ernstsen’s nya seriealbum »Fugløya« från norska Jippi Forlag fick jag även en present från dem. Det där med extraprylar är så jäkla schyst att man blir lite tårögd. Och det blir aldrig samma sak när man beställer från Ginza eller liknande. Då uteblir mänsklig kontakt. Känslor.

När man förr kunde gå till en skivaffär och köpa något – var det ofta en helt fantastisk upplevelse. Skivhandlare var ofta original; mycket speciella typer som gärna bjöd på sig själva. Att språkas lite med innehavaren om vad som var på gång, skvallra och bara botanisera bland tusentals skivor var en fröjd. Det var mycket länge sedan jag gjorde detta. Och jag saknar det så mycket att jag ibland kan ligga sömnlös en hel natt och sucka i mörkret.

Förr, på den goda tiden, hade jag kunnat spela mina nyköpta alster i min stereo med mina två högtalare med mycket luft och kräm. Nu, finns det knappt stereoapparater att köpa. I vart fall inte om man tillhör det penningstarka medborgarskiktet av tredje klass.

Sedan min älskade NEC-stereo efter tjugo år plötsligt dog är jag hänvisad till att spela skivor på ett »hemma-bio-system« av märket DENON. Tillverkat i Kina såklart. Om detta tycker jag inte. Det låter inte som jag vill. Filmer och kanske konserter går väl an, när man sitter still på den där platsen i soffan där ljudet är en upplevelse. Men så fort jag reser på mig för att gå och hämta en tidning eller kanske en sval öl, blir det liksom ... inte något märkvärdigt. I samma stund lämnar jag också platsen för musiken.

Jag föredrar nuförtiden att istället ha med mig musiken i min iPhone. Där har utvecklingen gått framåt. Jag saknar verkligen inte forntidens Sony Walkman-apparater som svajade så fort man tog ett steg. Eller tuggade sönder blandbanden man ägnat en hel dag åt att komponera ihop (En bärbar CD-spelare köpte jag inte ens. De fungerade ju inte. Totalt värdelös uppfinning).

När jag laddat iPhonen med mina nyinköpta alster och är på väg till bandymatchen mellan Gais Bandy och Stjärnan blir The First Band From Outer Space’s progressiva ljudmattor ledmotivet till staden Göteborg. Lantmilsgatan, Axel Dahlström, Marklandsgatan, alla vävs de in och ljudsätts till TFBFOS’s musik. Allt jag ser, människor, träd, byggnader, bilar och den grå himlen. Allt blir ett. Låten »The guitar is mightier than the gun« är ungefär lika lång som det tar för spårvagnen att åka mellan Musikvägen och Ullevi Södra.

Eftersom TFBFOS är ett Göteborgsbaserat band tänker jag att de miljöer både bandet och jag rör oss i, är just den miljö som skapat de känslor de förmedlar. Detta kanske blir till en magisk insikt; särskilt när jag väntar på att ta vagnen hem. Då är himlen över Göteborg mörk och Avenyn lyser av neon. Framför mig utspelar sig bilden av musiken. Det gör mig berusad. »Det är så här Göteborg låter,« tänker jag. »Just nu hör jag ljudet av Göteborgs själ«.

3 kommentarer:

Biff Zongo sa...

"Jag saknar verkligen inte forntidens Sony Walkman-apparater som svajade så fort man tog ett steg. Eller tuggade sönder blandbanden man ägnat en hel dag åt att komponera ihop (En bärbar CD-spelare köpte jag inte ens. De fungerade ju inte. Totalt värdelös uppfinning)."


Word!

Eller min lågbudget freestyle för 99kr vars hörlurar fick spel varje gång det fanns mobiltelefoner i närheten!

Jag antar att den var framtagen i ett asiatiskt land dit mobiltelefonen inte hade kommit till ca år 2000.

Nickan sa...

Ha, ha , ha! Min spontana tanke är ju att mobiltelefonen uppfanns väl "i ett asiatiskt land". Men. Asien är stort, tänker jag sedan. Det finns säkert något litet bergsland i Asien där tillverkare av 99-kronors-freestyles kämpar i motvind.

Å andra sidan. Mina USA-tillverkade BOSE-högtalare får fan spel varenda gång min mobil ringer eller SMS’ar. Och det konspirationsläskiga är – eftersom de som sagt är gjorda i "the motherland of conspiracy" – att de även får det när kontakten inte sitter i eljacket. Fattar du?! USA använder sig av BOSE för att spionera på folk ...

Biff Zongo sa...

Sluga djävlar!