VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

torsdag 17 december 2009

Ännu en sådan där listjävel du kan leva utan

Det är bara idioter som som gör listor med »årets bästa skivor«. Varför? För hur stor bråkdel är »årets skivor« av det som man lyssnar på under året? Keith Jarrets »The Köln Concert« från 1975 som jag lyssnat en hel del på under året får således inte finnas med på 2009-listan. Sjuka regler. Ej heller Pig Destroyer, Bobo Stenson Trio, Taake, Kvist, Khold, Wyrd och Kalmarproggarna Ragnarrök. Ej heller The First Band from Outer Space och Magnolia från Åmål. Ingen av dem har släppt någe nytt 2009. Men att skriva listor med »årets bästa skivor« är just vad idioterna i landets samlade tidningar gör just nu. Jag vet inte hur många bajsiga listor jag läst hitintills. Den ena sämre än den andra, och alla svämmar de över med fisig pop från kväkande träskpaddor. Om man smygbortser från Kalle Malmstedts lista i Gp har jag nog inte sett en enda objektiv lista. Allt är skit. Sveriges samlade idiotindiepopbrats ger mig inget val: här kommer Smakfascistens skapares lista:

1) VREID »Milorg«
Den skiva jag spelat mest under hela året är utan konkurrens norska Vreids fjärde och mest komplexa skiva; »Milorg«. En extremt välproducerad black metal-skiva från en grupp som tar sig själva på oerhört stort allvar – och därmed oss lyssnare. Innehållet till musiken blir lika viktigt i den här konceptskivan om den norska motståndsrörelsen under andra världskriget som själva musiken. Vemodiga norska folktoner i ett landskap av hardcorepunk och black metal.
Användningsområde: Vær gang!
Bästa spår: »Disciplined«

2) DARK FUNERAL »Angelus Exuro Pro Eternus«
En teatraliskt tragedi. Den här skivan talar till mina inre demoner. Det är fullständigt omöjligt att inte ryckas med i tongångarna. Det här är djävulskt bra true black metal!
Användningsområde: Det här får mig att vilja supa mig skitfull, måla mig med corpse paint, snöra på mig kängorna och klättra upp på taket. Stompa sönder takpannorna och vrålandes störta ned i underjorden
Bästa spår: »My Funeral«

3) MASTODON »Crack the Skye«
Skivan som fick mig att våga komma ut offentligt som proggare! Mastodon är ett gäng nördar som inte slutar utvecklas bara för att det går bra för dem. Det blir aldrig slätstruket eller monotomt. Varför ta den enkla vägen när man kan välja den svåra? Mastodon har upptäckt Bo Hansson, bara en sådan sak. En skiva som är enormt givmild med positiva och kraftfulla känslor.
Användningsområde: Förfest, fest och efterfest!
Bästa spår: »The Czar«

4) AHAB »The Divinity of the Oceans«
Doom metal. Funeral doom metal för att vara exakt. Det är tragiskt, tungt, vemodigt och underbart vackert. När den tyska gruppen gör något så oväntat som att plocka in gregoriansk sång i låten »Redemption Lost« tvingas man ta itu med sina fördomar och erkänna att det är ett lysande drag. Långa progressiva låtar som är mycket stämningsfulla. Det här är musik.
Användningsområde: Göteborg har skandinaviens sämsta väder. Men när det gråregnar ger jag mig ut i förorten med det här i lurarna – och allt blir vackert.
Bästa spår: »Yet Another Raft of the Medusa (Pollard’s Weakness)

5) MY DYING BRIDE »The Lies I Sire«
Brittisk goth metal. En riktigt snygg produktion från ett band som hållit på sedan tidigt 1990-tal. Deras tionde skiva är den mest emotionella. Goth är normalt inget som tilltalar mig, men produktionen är så logiskt enkelt och avskalad, men aldrig monotomt. Känslor ges stort utrymme.
Användningsområde: Perfekt när jag tar ett varmt bad med öppna vener.
Bästa spår: »A Chapter in Loathing«

6) GORGOROTH »Quantos Possunt ad Satanitatem Trahunt«
Originalmedlemmen Infernus var nära att kuppas ut ur sin egna grupp av bland annat den förre sångaren Gaahl. Detta blev en nytändning. Gorgoroths bästa skiva. True norwegian black metal!
Användningsområde: Hjälper till att uthärda vardagen. Har du en chef, får detta dig att inse att han måste dö. Själv ber jag mina kunder fara och flyga.
Bästa spår: »Rebirth«

7) WOODEN SHJIPS »Dos«
Om jag har gett er intrycket att jag inte gillar monotomi, har ni fattat mig fel. Wooden Shjips är monotoma spacerockare i Hawkwindskolan. När man lyssnar på det här är det omöjligt att vara arg eller vemodig. Jag blir glad, vill dansa, dricka billig bourbon, ta en cigarett – trots att jag slutat röka – dansa lite till och dansa hela natten lång tills jag sitter nedkissad i en fåtölj och kvider: »groovy!«
Användningsområde: Knarkfest! Knullfest!
Bästa spår: Allt låter likadant. Vem bryr sig.

8) IMMORTAL »All Shall Fall«
Den här skivan når inte upp i samma klass som exempelvis »Sons of Northern Darkness«, men det är Immortal och det är jävligt bra! Karga fjäll, kalla vindar. Smala vindpinade björkar som lider sig upp mot himlen. Snön yr, blottar den mörka jorden. Odens korpar följer din väg.
Användningsområde: Immortal har nödvändigtvis inget med kyrkbränder att göra. Men det skiter la ja i; för det här lyssnar jag på när jag bränner kyrkor. Hälsad vare Oden!
Bästa spår: »Unearthly Kingdom«

9) BARONESS »Blue Record«
Det amerikanska rockbandet tog världen med storm. I vart fall alla oss som ville ha mer Mastodon. Deras första och andra miniskivor innan debuten med »Red Album« var helt exceptionellt bra. Nu känns det verkligen som de börjar frigöra sig och hitta något nytt. De kan bättre, men det är ändå fan så bra!
Användningsområde: I iPhonen dygnet runt.
Bästa spår: »Steel That Sleeps the Eye«

10) DÄLEK »Gutter Tactics«
Om man älskar My Bloody Valentines oljudsmusik blir det svårt att värja sig mot Hip Hopduon Däleks ljudmattor. Elakt, aggressivt och »groovy«.
Användningsområde: När jag tecknar i studion.
Bästa Spår: »Armed with Krylon«

11) ISIS »Wavering Radiant«
Tunggung. Monotomt malande gitarrmattor från Bostonbandet som tar Neurosis postmetal till en helt ny nivå. Ödesmättat och kraftfullt samtidigt som det är sårbart och ångestladdat. Aaron Turners growlsång är underbar!
Användningsområde: Vardagsdagskvällar. Det här njutter jag plågsamt högt i stereon med en maltvisky och ett pipstopp laktavia.
Bästa spår: »Hall of the Dead«

12) OTEP »Smasch the Control Machine« Riktigt white trash metal. Upprorisk och punkigt. Går i samma skola som Rage Against The Machine och My Ruin. Överstyrt med stor inlevelse och utlevelse.
Användningsområde: När jag Get-a-Grip-sparkar in ansiktet på Nina i Cardigans.
Bästa spår: »Your a WNM Now«

13) ZOMBI »Spirit Animal«
Syntmusik som för tankarna till det italienska bandet Goblin och deras filmmusik till Dario Argentos filmer. Vackert atmosfärsikt malande monotomi. Finns det någon musik som kan göra mig galen och övertygad om att jag är Messiahs, så är det den här.
Användningsområde: När jag cyklar hem från studion.
Bästa spår: »Spirit Warrior«

14) ABRAMIS BRAMA »När tystanden lagt sig«
Heligt tunggung av den gamla skolan. 70-talsrock, boogie, Black Sabbath och koklocka kan aldrig bli fel! Eller? Jo, klart som fan det kan. Det kan bli hur äckligt dåligt som helst. Men Abramis Brama gör det så jävla bra. Och precis som Åmålrockarna Magnolia gör de det med fucking bravur! »More Cow Bell!«
Användningsområde: Det här sjunger jag till!
Bästa spår: »Sista morgonljuset«

15) A PLACE TO BURY STRANGERS »Exploding Head«
Jag skäms lite, men ibland går det inte att bortse från indiemusik. När det blir oljudsrock och skostrirrning med stoboskop och folkölsfylla finns jag där. Bara så där. Pinsam Jesus and Mary Chain-stöld, men ... jag tänker inte stämma dem.
Användningsområde: Det här har jag i lurarna när jag går över Järntorget bort till spritan på Linnégatan.
Bästa spår: »Ego Death«

16) FLORENCE AND THE MACHINE »Lungs«
Det här är så otrendigt det bara kan bli. Tantigt, brittiskt och storblommigt. Såg Florence Welch på Way out West och drabbades av hennes divafasoner. Hon dansar lika lojt som Elaine i teveserien Seinfeld – så hur kan man inte låta sig förföras av det. Hur jävla bisarrt det än kan låta – så är detta sketbra; även att Melody Maker också tycker det.
Användningsområde: När jag är berusad av rödvin på någon folkhögskolefest.
Bästa spår: »Kiss with a Fist«

17) INDUKTI »Idmen«
Det polska alternativa metalbandets andra skiva. En mörkare och mer komplex uppföljare som det tar tid att ge sig in i. Mycket oljud. Kanske skulle den ligga högre upp på listan? Lite förnedrande att placera den under två indieband. Chansen är stor att jag gnager in den här ännu mer under 2010.
Användningsområde: När jag styckar och flår djur i köket, dricker rödvin, bryner vitlök och retar mig på att kärestan kräver att jag stänger av.
Bästa spår: »Ninth Wave«

18) DINOSAUR JR »Farm«
Okej, det här är allt annat än objektivt. Antagligen är den här skivan skrattretande dålig. Antagligen är det så. Men, jag blev bara så där charmad över att mina gamla idoler bara vägrar dö. Detta är deras femte bästa skiva, eller tredje sämsta. Vilket som känns bäst.
Användningsområde: När jag läser mina gamla dagböcker.
Sämsta spår: »Imagination Blind« – Lou Barlow, ska du aldrig dö!?

Inga kommentarer: