– Besviken?
Ja, jo faktiskt. Till detta hör att sedan Blasphemer lämnade Mayhem tycker jag gruppen är rätt ointressant. Rent musikaliskt. De kan inte rucka liv i »Freezing Moon«, »Deathcrush« eller ens komma nära känslan på det klassiska proggalbumet »Grand Declaration of War«. Visst bär det emot att skriva det. Men så är det.
(Fotograferade av denna bild från min »Den store Ronny Haugeland-boka«, JIPPI Forlag 2003)
Kvällens antiklimax blir hemfärden. Jag står utanför och diskuterar med Max – som inte delar min upplevelse, utan är helt lyrisk – när en lång vit limousin med mörka rutor sakta glider förbi entrén.
– Åkte Mayhem limousin?
Jag hoppas fan inte det. Darin åker limousin. Jag har till och med sett honom i exakt samma bil när han lämnade av en lycklig liten fjortis i Majorna. Antagligen hade denne vunnit tävlingen »En dag med Darin«. Sådana dagar slutar rätt tidigt på dagen förresten.
Att ett blackmetalband skulle kunna komma på tanken att sätta sig i en limousin som Darin åkt med känns … väldigt mycket unblack metal. Den vita limousinen lyckades passera mig ännu en gång på vägen hem. Jag tog det som ett tecken. Ett hån.
Roligare hade jag tidigare på den dagen, då jag sket i att jobba och istället slank in på Konsthallen och studerade Ivar Arosenius-utställningen. En helt fantastisk utställning, med mycket mer material än vad som kunde beskådas på akvarellmuseet i Skärhamn. Jag blev mäkta imponerad och betagen. Jag kunde inte annat än att – i ren inspiration – traska ned till spritan på Avenyn och köpa på mig ett par julöl och en liten halvpava.
– Fest?
Jag satt och skrev i studion. Hittade en Karl och Conny-novell jag börjat på. Det är en speciell känsla när man hittar något man inte inte minns man skrivit. Man tycker det är fan så bra och tänker: precis så här känner jag också. Det är fördelen med att skriva när man dricker, man minns det inte dagen efter.
Under den gångna helgen hann jag med ett besök på Florence Academy of Art i Mölndal där min förre detta studiokamrat numera studerar. Det började hemma med lammkalops och akvavit och slutade på Kråkan där jag drack alldeles för mycket öl.
Dagen efter körde jag till Sjöaremossen och tittade på bandy. Frillesås tog emot Jönköping. Tveksamt om jag skulle ha kört bil överhuvudtaget den dagen. Men Gais bandymatch på Arena Heden blev inställd och man är ju inte den som bommar en chans att få uppleva lite äkta skogshuggarbandy. Och jag blev inte besviken. Frillesås såg riktigt farliga ut. De anföll ibland med så mycket som fyra gubbar. Mycket snyggt och beslutsamt spel och de satte skotten på mål. Årets match hitintills!
Den inställda Gaismatchen blev av under gårdagen. Vädret har varit ypperligt de senaste dagarna. Till och med jag själv har hunnit med att skrinna ett par gånger, men, det finns alltid ett »men« i smogghålan Göteborg. Mildluft lyckades leta sig in från havet bara ett par timmar innan matchen. Snöprognosen blev till hällregn. Och det så efterlängtade hällregnet var inte grisblod under en Mayhemkonsert när det väl kom. (Med Yoda-röst:) Sabbade isen på bandymatch det gjorde. Riktigt pissväder det var.
Bandymatchen mellan Gais och Karlstad Boltic bjöd på nya upplevelser: bandyhulliganer. Jag trodde inte sådana fanns. Men i Värmland finns ju alldeles för mycket skit. Inte bara Bofors. Så med facit i hand förvånar det mig inte att de kom just därifrån. Kärestan har berättat om ett värmländskt lag i division 1 vars följeslagare tydligen har dåligt rykte.
Innan gårdagen har jag som mest sett en polis på en bandymatch. Igår kom både en patrullbil och piketen. Sju poliser räknade jag det till, utöver alla vakter. Stämningen var usel. Vakterna beslagtog öl. Man undrar ju vad det ska leda till. Och inte blev det roligare när Gaisklacken – som består till övervägande delar av 50-plussare – hånades av en mycket berusad skinnskalle. Denne värmlänning bjöd oss åskådare på en hel del könsord, obscena gester, lite hata-Gais-bröl och avslutningsvis lite Hitler-heilande innan polisen drog ut honom. Tydligen var han inte den ända i den tillresta klacken som Hitler-heilade. Fy fan vilket pack!
(Håller på Boltic?)– Och matchen?
Suck. Någon vinst blev det ju tyvärr inte. Och om man jämför med matchen på Sjöaremossen så var det inte mycket till bandymatch heller. Om det berodde på isen och vädret är inget jag vågar sia om, men båda lagen ägnade sig åt långa-bollar-på-Bengt-spel. Gais bandy körde det spelet när de höll till på Ruddalen. Mycket tråkigt att titta på när det inte fungerar. Vilket det sällan gör. Elitserielaget Sandviken klarar av det. Men Gais och Boltic gör det inte. Kanske har det fungerat bra på träningen den sista tiden. Det är ju onekligen ett livsfarligt spel om man lyckas sätta det. Istället fick vi se ett ganska blekt och oorganiserat spel från båda lagen. Mycket jämnstarka och likvärdiga i sin spelstil tog det helt enkelt ut varandra. Boltics anfallare var mycket hungriga och ettriga, de utnyttjade väl det faktum att de låg mycket högt och störde. Tre rena slarvspel från Gaisförsvarare gjorde att Boltic lätt kunde plocka till bollen i mer eller mindre frilägen. Gais lyckades med detta bara en gång, men var inte tillräckligt pigga i psyket för att kunna fullfölja. Matchens enda spelmål lyckades man dock få till. Och det tackar jag för.
Det blir att trösta sig med svenska Dark Funerals senaste album »Angelus Exuro Pro Eternus«. Här pratar vi om äkta black metal med rötterna i manodepression. Bandysmäcken av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar