(Ovan en spelning för Tarantino verkar det som …)
Urge overkill är ett band som försvann men ändå inte. Efter att ha lirat Neil Diamond-covern »Girl you’ll be a woman soon« till filmen »Pulp Fiction« så försvann de från folks medvetande. Inga nya skivor kom. Inga hitar. Ingenting. Men så en dag så spelade de på Storan i Göteborg. Det var för några år sedan nu. En helt rakt igenom grym konsert. Visst såg de sletna ut, men de satte allt. Allt lät som vanligt. Som om tiden stått still. Detta trots att trummisen Blackie inte längre var med … och vi fick således inte heller fick höra »Blackies Birthday«.
För er som inte känner till Urge Overkill kan nämnas att de spelar helgjuten amerikansk rock. Enkel rå, rak rock. Bas, två gitarrer och trummor. Ofta rätt vemodiga, alltid riffiga.
Från deras tredje skiva spelades »The Candidate« på MTV och indieprogrammet »120 minutes« – det var så jag upptäckte dem. Jag beställde skivan och det visade sig att baksidan var tecknad av ingen mindre än serietecknaren Daniel Clowes vars tidning Eightball jag följde slaviskt.
Nu är Urge på gång med en ny skiva, den första på FEMTON år! Jag vet inte hur pass stora förhoppningar man skall ha … men jävlar i min låda. Urge Overkill kan i vart fall inte jag få nog av!
»Saturation« finns förresten på Spotify …
1 kommentar:
Jag gillade Urge Overkill när det begav sig, främst deras (hittills) sista skiva. Det första som poppar upp i minnet är dock en intervju (förmodligen ur Sound Affects) där trummisen tyckte att textraden "Be with the overdose", som han kommit på, var en så svinaktigt tung och hårt slående textrad. Eh... den typen av självförhärligande är man annars mer van vid från grupper som Crosby Steals the Cash och såna.
Steve Albini hade en frågor&svar-tråd på ett pokerforum (av alla ställen) där han gång på gång återkom till att Urge Overkill var de största sopor han jobbat med. Möjligen var det nån slags internskämt, han lär ha varit rumskamrat med en av bandmedlemmarna på college.
Skicka en kommentar