VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

tisdag 26 augusti 2008

Hata Kalle Anka.

Kulturdebatten har blossat upp igen. Äntligen, får man väl lov att säga. OS-helvetet stod i vart fall mig upp i halsen. Nog för att sport är kultur, men dessa extrabilagorna är så långt ifrån kultur man kan komma.

Upprinnelsen till kulturdebattens vara eller inte vara, är vad jag kan förstå bland annat att Svenska Dagbladet ska – eller har – gjort om sina kultursidor. Eftersom jag varken är blå eller tjockhultare så kan jag inte säga vilket. Och – till saken hör också – att även om jag hade koll på Svenskan – så skulle jag vägra erkänna det. Kritiker, förläggare och författare är dock oroliga för att nivån ska sjunka, att masskulturen ska trampa in och göra anspråk på det som endast kvalitativ borgerlig litteratur kan förmedla: en korrekt och riktig världsbild.

På bland annat Aftonbladet har man försökt att nyansera debatten, och göra den lite mer human och röd. Bland annat gjorde Erik Wijk ett fruktlöst försök att värva Malte Persson, som för tillfället är månadens erbjudande. Kanske fanns det någon form av sarkasm bakom erbjudandet, men Malte Persson visade med bravur hur bildad han är och lufsade iväg som en stor ståtlig tiger som något vågat pinne-peta på.

Förläggaren Svante Weylers vill att debatten ska handla om högt och lågt. Om den riktiga litteraturens vara eller inte vara. Den debatten vill jag se om serier. För är det ett medie som verkligen dras med lik i garderoben – så är det seriemediet.

Under 2000-talet har serien uppnått en riktig hög nivå, där jag ser David B’s »Epileptic« och Craig Thompsons »Blankets« som de stora milstolparna. Stora tunga böcker som verkligen berättar om den värld vi lever i på ett personligt sätt. I Sverige har det äntligen börjat dyka upp små tunga namn som Li Österberg & Patrik Roshling, Henrik Bromander, Åsa Grennvall, Anneli Furmark och Marcus Ivarsson för att nämna ett fåtal, som börjar föra upp den svenska serien till en hög nivå.

Men över allt detta fina som håller på att ta form, så hänger kapitalismen i form av Kalli Anka-spöket och flinar förväntansfullt.

Inga kommentarer: