VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

måndag 26 november 2007

Eldast, utan å gro.

Ett band som jag frekvent brukar använda som referens i mina serier är det norska bandet Vreid; Conny bär deras bandshirt och Robert lånar fräckt deras ord. Bland annat.

Igår gav de en oannonserad konsert på Sticky Fingers i Göteborg; som förband åt två för mig helt okända band. Enda anledningen att jag visste om att Vreid skulle spela var att jag sett det på deras hemsida. Inte ens biljettförsäljaren på Pustervik eller ens Sticky Fingers själva kunde bekräfta Vreids spelning för mig när jag ringt och frågat. Så uppslutningen av Vreid-fans var ju inte direkt enorm. Detta var ju toppen för min del, eftersom jag lätt fick bästa möjliga plats på övervåningen. Det tackar jag för! Nuförtiden brukar jag annars vara van att stå längst bak bakom en full basketspelare.

Efter konserten gick jag ned på nedervåningen och funderade på om jag skulle beställa en öl, men det fanns bara bonnaöl så jag lät bli. Ställde mig istället traditionsenligt längst bak, bakom en basketspelare, för att få en glimt av ett av de andra banden. En full man jämte mig frågade mig om jag sett dem innan.
– Nej, jag är här bara för förbandets skull, svarade jag.
Antagligen tyckte den fulle mannen, som var strax över förtio år gammal, lite illa om melodisk metal för han frågade mig om Vreid var powermetal, vilket enligt honom antagligen var en gentil diss.
– Nä, jag skulle säga att de är punkig blackmetal, svarade jag, eftersom jag vet att inte fulla förtioåriga old-schoolhårdrockare tål ordet "punk". Dessutom är Vreid väldigt punkiga, så jag ska inte påstå att jag talade osanning.

Med det var ämnet Vreid uttömt och mannen började berätta för mig om de andra banden som skulle spela och alla konserter han sett och hur trogen han var dödsmetallgenren. Jaha.

Är det något jag har svårt för inom hårdrocken, så är det den stagnerade uppdelningen i genrer. Det är väldigt konservativt att vara stolt över att man tillhört samma genre i femton är. I mina öron låter det: jag har inte utvecklats ett skit på femton år.

Jag orkade inte längre, utan lämnade Sticky bakom mig när en fet gubbe klev upp på scenen och ville att jag skulle sjunga"death metal – no comprimise".

7 kommentarer:

Jarno sa...

Jag hade tänkt besöka Sticky och se Unleashed i går men mitt bankkonto sa nej. Var Vreid något att ha?

Nickan sa...

Ja, de gjorde starkt intryck. Men själva var de nog väldigt missnöjda med hur lite folk det var.

Men det gjorde nog bara att de öste på mer! Jag trodde aldrig de skulle fixa sina längre, och mer melodiska låtar lajv. Men de är hur samspelta som helst.

Och så är jag svag för metalband som sjunger på norska.

JennyB sa...

Så rätt, det ger en extra dimension till metal när den framförs på norska.
Eller finska. Det är nästan ännu bättre.

Anonym sa...

Jag var ju tvungen att kolla in vad det var fråga om, och jag får säga att det är lite intressant att de faktiskt skriker på nynorsk. Metalriff brukar jag somna av, men av någon anledning lyckades Vreid hålla mig vaken i två låtar.

M v h
Ingemar

Nickan sa...

Jenny: vilka finska band rekommenderar du? Jag har ingen koll på finsk musik, förutom 22 Pistepirkko och Electric Blue Peggy Sue and the Revolutionions from Mars. Men ingen av dem sjunger på finska.

Anonym sa...

Terveet kädet har världens råaste sångare, Veli-Pekka "Läjä" Äijälä. Det spelar ingen roll om han vrålar på finska eller engelska, det låter likadant ändå.

I

JennyB sa...

Horna var väl de jag tänkte på först. Black metal på finska. Deras förre sångare kallade sig Nazgul Von Armageddon. Ti-hi!