VARNING: Flera av inläggen på denna blogg innehåller fler än 140 tecken!

onsdag 3 oktober 2007

Boktipset - Intro

Kolla programledaren innan boktipset. Det ser ut som om någon smällt en kinapuff framför synen på honom precis innan han ska börja prata.

Tur han har stora glasögon på sig. Annars hade han nog blivit blind också ...

tisdag 2 oktober 2007

En riktig superhjälte ...

Antonio Lindbäck ska enligt Expressen lägga av med speedway. Killen har druckit lite sprit och kört full. Faan! Vem har inte det? Han kan ju inte bara lägga av. Han är ju världens bästa speedwayförare. Han är världens charmigaste speedwayförare. Han är världens galnaste speedwayförare. Och han FÅR inte lägga av. Jag förbjuder det! Jag ska beväpna mig. Igen.

Toninho – om du läser detta – hör mig:
– Ryck upp dig för helvete. Speedway kan aldrig bli speedway utan dig. Jag bryr mig inte hur uselt du kör. Masa dig ut på banan o KÖR!

Nu är jag vuxen och har tid med barnprogram.

"Vilse i pannkakan" har kommit ut på dvd. Jag hade förhandsbokat den med baktanken att äntligen få se hur Staffan Westerbergs teveserie slutar. Lekplatsen och skogen drog väl mer i mig som liten skrutt än vad teven gjorde; i vart fall har jag inget minne av hur den där serien slutade. Åt han upp pannkakan? Försvann han in i den? Vaknade han ur drömmen? Vad hände?

När jag ändå beställde en film, passade jag på att beställa lite andra grejer jag gått omkring och drömt om: Jack & Pedro, Urpo & Turpo och Turilas & Jäärä. Jag har en förkärlek för "&-figurer". Hederlig välarbetad stop-motion.

Jack & Pedro har jag tidigare hyllat på bloggen Smörätare. Nu har jag även den filmen på dvd. Och dottern min går omkring släpper citat som:
"HURRA FÖR KRIGSMAKTEN!"
och
"LAG OCH ORDNING SEGRAR TILL SLUT. UNDERBART!"

Det var ju ett tag populärt att skylla sina egna tillkortakommanden på Staffan Westerbergs "Vilse i pannkakan". Jag var aldrig en av dem. Inte heller dissade jag Manne, av den enkla anledningen att jag helt enkelt inte minns honom.

Det var någon vecka sedan min dotter och jag såg "Vilse i pannkakan". Nu, idag, vid frukosten ställer hon det fundamentalt viktiga frågan:
– Varför hade han ingen sylt på pannkakan?